Att gå och lägga sig om kvällarna är lite som att hållas huvudet under vattenytan och se hur långt man klarar att hålla ut innan man absolut måste ha luft.

Det är lite som att hjärnan vill självplåga en med minnen från en svunnen tid... som aldrig kommer igen. Rösten ekar i mina öron och hennes ringfyllda händer klappar på min kind "var inte ledsen det ordnar sig."