Jag som hade lovat mig själv att inte gråta så hon såg... jag hade peppat mig i bilen hela vägen ner till sjukhuset.. Hon behlöver inte se mina tårar jag måste vara stark för hennes skull!!! Men det räckte med att jag steg in genom dörr 14 på onkologen för att möta min mamma med en ledsen blick, syrgas och dropp. Mina tårar exploderade ut och jag satte mig på sängkanten och höll om henne. Efter att jag samlat mig och bytt om till min dotter usk roll så tvättade jag hennes sår och bad sköterskorna om att hon skulle få in salvor som jag kunde smörja med, se kom idom in och hjälpte henne med munvård och gav glass. Min älskade mamma du måste repa dig snart!!!   Om du dör mamma.....