På gatorna som jag gick på i kväll tänkte jag inte alls på det jag brukar tänka på. Gubbar i buskarna eller vem som gick bakom. Jag var inte rädd, inte för nåt!

I husen lös de, människor satt och åt middag med sina familjer, det såg så lungt ut. Jag gick förbi en lägenhet  på terranova hon som bodde där med sina barn nyinflyttad från fastlandet finns inte längre iblant oss. Gick vidare bort mot nuvarande sängjätten, flickorna som satt på muren utanför och åt en japp är stora nu och träffas allt mer sällan. I en lägenhet på lien bodde en man och en kvinna som älskade sina hundar och barnbarn hon finns inte längre.

PÅ dansbanan möttes vi alla en gång vi dansade och hade roligt flickorna på bänken kvinnorna på terranova och i lien möttes vi var alla glada anade inget om vad som komma skulle. Då gick livet vidare men nu känns det som allt står stilla.

Jag ser dig framför mig när jag blundar!! Älskar dig mamma!!  

Att gå och lägga sig om kvällarna är lite som att hållas huvudet under vattenytan och se hur långt man klarar att hålla ut innan man absolut måste ha luft.

Det är lite som att hjärnan vill självplåga en med minnen från en svunnen tid... som aldrig kommer igen. Rösten ekar i mina öron och hennes ringfyllda händer klappar på min kind "var inte ledsen det ordnar sig."

Sov gott mamma!!!

Den 12/9 kl 21.55 somnade min mamma in på onkologen på visby lasarett!

Vid sin sida hade hon mig min syster och min bror. Att ligga vid mamma i sängen och höra hennes små andetag dela hennes kudde som när van var ett litet barn kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat 90 min senare lämnade hon oss.

Jag låg på en anhörig säng brevid henne och lyssnade kunde inte förmå mig att soma, jag blundade bara. Jag kände en lätt dutt i madrassen vid mina fötter , då jag tittade upp förväntade jag mig att min bror skulle stå där vid fotändan av sängen och fråga mig om allt var ok, men det var ingen där. Jag blundade några sekunder till innan jag gick upp. jag gick upp ut genom korridoren och bort till matrummet på avdelningen där låg min bror i soffan och vilade, det var alltså inte han som varit inne på rummet nyss och spelat mig ett spratt som han alltid annars gör. När jag kommer tillbaka till rum 13 står min syster vid mammas säng och säger att mamma hostat till, jag går fram och torkar henne lätt om munnen och trycker på larmet. Min syster tittar på mig - är det dags nu?

- ja, de är det, blev mitt svar. Jag springer tillbaka genom korridoren hör larmet och ser dom blinkande siffrorna blinka rött i taket, 13.

- Min bror det är dags skriker jag! Sömndrucken flyger han upp och vi springer tillsammans in på rummet ännu en pust sen är hon borta.. Vår lilla mamma, äntligen fri.

  En dag närmare flytt!! jippi!!! bort från gotlandshem och bli vuxen än en gång på riktigt!! (ja, vi har ju ägt en lägenhet förut) Packa städa och fixa tar det aldrig slut!!

Än så länge har jag inte fått något påhopp från gårdagens blogginlägg förvånansvärt få som vågar tycka till! Rädda??

Jag är helt clean så jag har inget att dölja, är all up för en konfrontion!!!

Måste nog säga att jag är lite förvirrad över hur människor hanterar personer med avvikande betenden.

Situationen gäller en person som det har skrivits om i tidningarn som setts utanför dagis och skolor här i visby. jag kan helt och hållet förstå föräldrars oro! jag tycker att det är toppenbra att man startar olika sidor på face som ska hjälpa varandra att vara vaksamma på människor som rör sig i områden kring våra barn. Men att starta häxjakter hota och förfölja en person som inte är dömd!! som enligt lagen inte gjort något fel är ju helt vansinne!! Jag tycker också att det är jävligt surt att man måste gå och vänta på att han ska göra något innan han kan bli dömd!! självklart!! men vi VUXNA måste föregå med gått exempel vilken nytta gör vi för våra barn om vi hamnar i fängelset över något vi har gjort?  Kasta stenar genom hans fönster är hittils mer olagligt än något han har gjort!

Folk är så aggresiva och hetska kring allt det här så iblant undrar jag om dom inte är farligare än vad han är!?

Nu kommer jag antagligen bli anklagad som förut att jag verkar ju gilla när han står och ser på mitt barn på dagis och klär av sig naken framför honom för det är på den nivån det ligger på på dessa face grupper!!! absurda trånga idioter!!

 Ni får ursäkta för min lilla semester här...

Så Im back!!! vad har hänt:

mamma är hemma från och till med pågående cellgiftsbehandling.. Börjar tappar håret svimmar tätt som tätt... Blodtrycksfall.se!

Vi har fixat lånelöfte vart på visningar köpt lägenhet mega CHECK!!!!

Börjar packa, jobbat övertid, tagit hand om barn träffat broder en snabbis!! Man skulle kunnat dela sig!!! Men nu har jag iaf gjort något verkligen för mig själv min sons och min mans.

Inflytten blir 1 juli,  kan inte ens beskriva känskan av att gå ner på gotlandshem och säga upp lägenheten vilket glädjerus!!

Hmmm.. tror att jag har kommit på hemligheten bakom ett lång och lyckligt förhållande!!!! Jobba oregelbundna arbetstider båda två, och möts endast kortare stunder i vaket tillstånd. På så sätt blir man förälskad vi första ögonkasstet varenda kväll och måndagkväll var tredje helg!!!! Hahaha  Hålla barnet uppe till si så där 22.00 på vardagarna och bara ha vuxentid ja.... väldigt sällan!  På detta vis hinner man nästan bli jungfru i gen och det blir lite spännande och trevande!!! hahaha naj vad gör man da??? så e de!!!

Äh!!! gå och lägg di!!!!!

Den här helgen har varit mycket händelserik. Mamma fick åka in på infektion i går fm. Typiskt fick bara vara hemma i två dagar!!! Stackarn ska det aldrig bli bra.. Sen var min helgpartner Sofie supersjuk, men som tur var fanns det två andra tjejer som ställde upp. Värt underbart mycket då jag har jobbat 14-21    8-21  samt 8-21 idag!!! Aldrig kul att jobba med delegeringslösa vikarier då. Saknar dock min lilla familj när man jobbar så här. Känner mig ovanligt pigg i dag!! kan det bero på solen ute?

I går fick jag också erfara att få lypsyl efter ett 12 timmarspass vid hemkomsten är så mycket skönare än en orgasm!!!! Ja just de!!! slå den du!!!!